Min värld

Sommaren är slut nu. Jobbet är slut, semestern är slut, solen är slut, till och med min bok är slut. Idag har verkligen känts som sista sommardagen, så jag har tillbringat den ute i solen med sista kapitlen av sista Harry Potter-boken.

Jag har läst den fyra gånger nu, tror jag, under de två år som gått sen den kom, och varje gång lämnar den samma känsla efter sig. Det får inte vara slut redan. Och ungefär så känns det med allt idag, inte bara boken. Är sommaren verkligen över nu? Jag som inte hunnit nästan nånting av det jag hade planerat. Jag som skulle komma fram till vad jag ska göra med livet har inte ens hunnit börja fundera.

Knallade till brevlådan förut, bara för att se så ingen post låg där och skräpade nu när jag åker härifrån, och fick flashbacks från tidigare i sommar. Från midsommar till exempel, när vi hade 10-kamp med grannarna, det är nästan precis nio veckor sen nu. Nio veckor, vart har de tagit vägen?

Jag som skulle vila upp mig den här sommaren, jag känner mig mer stressad och trött än i juni tror jag. Jag har inte hunnit landa nånstans sen jag slutade jobba, bara farit runt känns det som. Tre dar här, två dar där, fyra dar här, tre dar där, en dag här, tre dar där.
 
Helst vill jag stanna här, långt ifrån vardagen och verkligheten, slippa ta tag i alla måsten och borden. Samtidigt vill jag hem, till min säng, packa upp alla kläder och prylar och göra det till hemma igen.

Jag är inte förberedd på höst, regn och rusk, mörker och dysterhet. Jag har inte hittat nåt att se fram emot än, nåt att jobba sig fram till. Bara två saker jag gärna vill göra men som jag måste välja emellan eftersom de är samtidigt. Återigen val och beslut. Jag vill inte. Jag tror jag stannar här, drar täcket över huvudet och vaknar i maj, när sommaren snart är här igen...